Vikten av att komma ihåg de som förtjänar att glömmas

Under gårdagens releasefest för De Nios litterära kalender 2009 talade Malte Persson om sin text i kalendern, "Nils Lorents Sjöberg och den litterära glömskan".

Sjöberg var samtida och vän med Leopold. I sin essä diskuterar Malte Persson "litteraturhistoriens selektiva minne", utifrån den glömskans skugga som både Sjöberg och Leopold hamnat i.

Till skillnad från de flesta texter av den här typen rör det sig däremot inte om en fullständig äreräddning. Finns det egentligen så mycket om Nils Lorents Sjöberg som är värt att minnas? Eller framförallt att läsas? Persson hittar en strof, men inte så mycket mer.

Inte heller hittar man så mycket att läsa av Sjöberg om man letar på nätet. Däremot något litet om honom, i Svenskt biografiskt handlexikon. Här ges en av ledtrådarna till att man glömt honom, att det främst var hans idéers sammanfallande med tidsandan som gav honom hans samtida hyllningar, vilket gjorde honom mindre relevant när tidsandan ändrades. Persson tillskriver också levnadskraften hos den litteraturhistoriskt bevarade Sjöbergstrofen just det faktum att den så väl passar vår egen tids sätt att tänka.

På tvären

Intressant - grejen med mycket av det som överlever är ju att det skapas på tvären, MOT tidsandan, och då blir det enklare för framtiden att anamma det, för de behöver inte vara lojala mot någon ... Men det finns också en hel del som BEHÖVER (äre)räddas, oupptäckta skatter, vanvårdade monument ...

bernur, 2009-11-13 13:52:04

[Alt-Text][Alt-Text][Alt-Text]