Den första vargjakten på 50 år slutade på sämsta tänkbara sätt för både vargen och jägarna och kanske också för regeringen.

Jaktlaget som skulle fälla Örebro läns tredje varg, i Hasselforsreviret mellan Laxå och Degerfors, lyckades inte bara skjuta en utan två vargar. Den andra blev dessutom skadskjuten.

Allt hände inom loppet av max en halvtimme.

En given fråga är förstås varför kommunikationen inom jaktlaget inte fungerade när den första vargen var skjuten.

Svaret på det utreds nu av polisen som rubricerar händelsen som misstanke om grovt jaktbrott. Flera personer har förhörts, en är misstänkt för brottet, skriver Nerikes Allehanda.

Därmed har kvoten för licensjakten på varg överskridits inte en utan två gånger. 27 dödade blev 29, om den skadskjutna hittas och måste dödas. Blodspår har spårats, men det behöver inte betyda att den är så illa skadad att den måste dödas.

Sammanlagt har dessutom inte fyra utan fem vargar skadskjutits. Till vargjaktens facit kan läggas också läggas att ett föräldrapar sköts vilket har lett till ovisshet om hur deras ungar kommer att klara sig och bete sig.

Är det en acceptabel jakt?

Ironiskt nog kan hela misslyckandet i Närkeskogen ha inträffat ungefär samtidigt som miljöminister Andreas Carlgren höll presskonferens om vargpolitiken. Kanske var det just när han svarade på frågan om det har skett några misstag i vargjakten.

Jo, svarade Carlgren, just överskjutningen i Dalarna var ett misstag. Men i stora drag tycker han att jägarna har visat det ansvar som medföljer införandet av jakten.

Ändrar han uppfattning efter Örebrojägarnas klantighet?

Det som hände sänker förstås betyget på jägarnas insats. En annan förlorare är den varg som möjligen ligger illa skadad i skogen.

Men motståndare till vargjakten har fått ytterligare argument till varför årets jakt bör vara den första och sista på 50 år.

FN:s klimatpanel IPCC har hamnat i blåsväder för att ha släppt igenom ett påstående som inte var vetenskapligt granskat, och inte alls stämmer, i en av de fyra klimatrapporter som publicerades 2007.

Fadäsen är extra känslig eftersom klimatforskning ifrågasätts ofta och mycket av klimatskeptiker, framför allt i USA.

IPCC:s standardsvar brukar vara ungefär att skeptiska påståenden är välkomna om de är vetenskapligt prövade och publicerade i en vetenskaplig tidskrift med ett system för granskning av experter, så kallad peer-review.

Men nu visar det sig att ett sällsynt illa underbyggt påstående har slunkit igenom IPCC nät, och frågor väcks om hur kvalitetssäkrat det är.

I rapport två (av fyra) står det att ”Himalayas glaciärer drar sig tillbaka snabbare än i andra delar av världen, och om den takten fortsätter är sannolikheten för att de är borta till 2035 eller tidigare mycket hög”.

Den meningen har visat sig vara hämtad från Världsnaturfondens kampanjrapport om Himalaya från 2005 och även i det sammanhanget utan vetenskaplig grund.

Enligtthe Guardian är det saxat från en intervju med en indisk glaciolog som publicerades i New Scientist.

IPCC:s ordförande Rajendra Pachauri gjorde en pudel igår i ett skriftligt uttalande på IPCC:s hemsida. De tydliga och väl kända krav som IPCC ställer har inte uppfyllts i det här fallet, skriver han.

Han påpekar också att det är ett stycke i den 938-sidiga rapporten som inte håller. I den mest lästa och spridda sammanfattningen, Summary for policymakers, står dock inte detta och formuleringarna där om uppvärmningens effekter på världens glaciärer stämmer överens med vetenskapen bakom, konstaterar Pachauri.

Men det som har hänt skakar klimatetablissemanget. IPCC:s trovärdighet står och faller med noggranheten i processen bakom rapporterna, säger Yvo de Boer, chef för FN:s klimatkonvention till AP.

-  Det får inte hända igen, för trovärdigheten för klimatpolitik kan enbart byggas på trovärdig vetenskap, säger de Boer.

 Det är också ett faktum att ingen av de experter som läste texten reagerade på årtalet 2035, konstaterar Chris Field, professor vid Stanforduniversitetet i USA, som tog över ansvaret för den här delen inom IPCC 2008.

- Från mitt sätt att se är det här ett område där vi har möjlighet att bli väsentligt bättre, säger han till AP.

Experter som the Guardian har talat med säger att det dröjer minst 300 år innan Himalayas glaciärer försvinner.

Ismängderna i Himalaya är så stora att de omöjligt kan smälta till 2035. År 2350 är en mer trolig uppskattning.