Jag läste regeringsförklaringen. Sedan läste jag den igen för att hitta avsnittet om det svenska försvaret. Till sist förstod jag att Fredrik Reinfeldt inte hade något mer att säga än att ”Sverige kommer att förstärka sin förmåga att medverka i fred- och stabilitetsoperationer i olika delar av världen”.

 

Det är i alla fall inget vanligt hycklande utan klarspråk om försvarets inriktning. Det är långt-bort-i-stan som gäller.

 

Jag läser också ett pressmeddelande från Officersförbundets ordförande Lars Fresker. Det inte någon direkt kommentar till regeringsförklaringen, men indirekt träffar den försvarspolitiken där den är som svagast.

 

Så här skriver Fresker:

 

Svenska medier och politiker, var är ni? Just nu pågår de största sammanlagda ryska militärövningarna i vårt närområde på tio år.

 

Övningarna består av två delar Zapad (väst) och Ladoga. De hålls intill Finska gränsen, i Vitryssland samt i Kaliningrad och på Östersjön. Övningarna innehåller både landstignings- och luftlandsättningsmoment, enligt ryska nyhetsbyrån Ria Novosti. Enligt samma källa övas uppemot 12 500 soldater från Ryssland och Vitryssland.

 

Samtidigt som vi måste vara försiktiga med att för snabbt ringa i alarmklockan borde en sådan här storövning åtminstone få oss att höja något på ögonbrynen. Den är en tydlig manifestation av grannlandet Rysslands nya strävan att återta en mer aktiv roll på världsscenen. Men övningarnas start har nämnts endast av ett fåtal tidningar.

 

Våra medlemmar, Sveriges officerare och soldater, åker gärna på internationella uppdrag. Men samtidigt vill Officersförbundet varna för att den nu förda försvarspolitiken inte bygger ett sammanhållet system. Visbykorvetterna som ska tas i drift senare i år har ett bristfälligt försvar mot luftangrepp eftersom luftvärnsrobotar sparats in. Det är något som gör dem sårbara både nationellt och internationellt. Våra Jas-flygplan saknar ett sammanhållet system för vad flygplanen ska skjuta med vid eventuell insats. Våra arméförband har inte övat i större enheter på många år.

 

Ointresset för övningarna speglar ett övergripande svenskt ointresse för att analysera förändringar i omvärldsutvecklingen och låta säkerhetspolitiken påverkas därav.

 

Våra medlemmar riskerar att drabbas av följderna av att försvarets uppgifter och resurser inte är i balans. Och om inte försvars- och säkerhetspolitiken förs högre upp på dagordningen och analyseras utifrån omvärldens krav och risker – istället utifrån vilken hotbild som budgeten tillåter – riskerar även Sveriges säkerhet att urholkas.