Det spektakulära helikopterrånet hade kunnat få ett annat förlopp om det funnits en fungerande samverkan mellan polisen och försvaret.

Flygvapnet hade två Jas Gripen i luften (med anledning av ryska och Nato militärövningar) och när stridsledningen fick kännedom om rånet beslöt jaktledaren att styra om planen och anmälde sedan till insatsledaren på Flygtaktiska staben att man var beredd att stödja polisen med de två Jasplanen.

JAS 39 har en utmärkt radar som upptäcker helikoptrar utan problem (den roterande rotorn ger hög dopplereffekt). Helikoptern behöver inte ens flyga utan det räcker att "vispen" är igång. Att beordra flygplanen mot Södertörn i beredskapsläge två till tre mil från Västberga med spaningsriktning norrut hade inte varit något problem.

Toppen skulle man kunna tycka. Order hade kunnat ges om att helikoptern skulle följas, identifieras, avvisas, bekämpas osv. Men det kom aldrig någon sådan order. Beskedet blev i stället ”ingen insats - detta är en polisiär fråga".

Det här ställer både försvarsledningen och polisledningen i en mycket märklig dager.

Varför och på vems order avbröts insatsen?

Vilka kontakter fanns mellan polisledning och försvarsledning?

Tackade någon nej till samverkan eller samordning?