Vem talade med vem? När exakt började och avslutades samtalet? Har du det senaste året haft telefonkontakter som du inte vill att din chef eller partner ska få reda på? Var på kartan befann du dig när du talade i mobiltelefonen? Till vilka skickade du sms i går? Vilka har du haft e-postkontakt med och när på minuten skedde det? Hur många samtal ringde du utan att mottagaren behagade lyfta på luren? När loggade du in och ut på nätet?

Den som ställer sådana nyfikna, för att inte säga kränkande, frågor till andra blir vanligtvis bemött med ett helt berättigat ”det är inte din sak”. Snart blir det ändring på det. Trafikuppgiftsutredningen om hur EU:s direktiv om lagring av trafikuppgifter ska genomföras i Sverige, har varit föremål för en formell remissrunda. Formell i den meningen att inget lär kunna rubba inriktningen på förslagen som nu processas på högsta nivå  regeringskansliet.

Den här lagstiftningen saknar motstycke i brottsbekämpningssammanhang genom att lagringen av uppgifterna ska ske även om det inte finns någon som helst brottsmisstanke. Och det är något helt annat än restriktionerna som gäller vid buggning och andra tvångsmedel.

Så länge Bodström var minister drev han stenhårt linjen att även innehållet i telefonsamtal, e-post och internetsurfning skulle lagras. Dessbättre fick Bodström inte fullt gehör för sina idéer.

I opposition påpekade Beatrice Ask med all rätt att alla register läcker. I regeringsställning tvingas hon göra det bästa möjliga av det EU- beslut som hennes företrädare drev fram.

Om allt går enligt plan kommer i vår information från svenskarnas abonnemang för fast telefoni, mobiltelefonabonnemang och internetacesser att lagras för polisens eventuella framtida behov. Hur länge är föremål för förhandling. Moderaterna lutar åt ett år medan c, kd och fp tycker att det räcker med 6 månader, som är kortast möjliga lagringstid enligt EU-direktivet. Av detta kan man tyvärr bara dra slutsatsen att Ask har blivit överkörd av sina egna igen. 

Lagringskostnaderna för den gigantiska informationsmängd som det är fråga om har uppskattats till 200 miljoner kronor de första åren. En kostnad som kallt föreslås vältras över på operatörerna. Jovisst, de ska kompenseras av staten med 20 miljoner kronor. Men gissa vem som får stå för resten?

Man behöver inte vara nobelpristagare i ekonomi för att begripa att utgifterna som inte täcks av staten kommer att vältras över på abonnenterna. Det vill säga vi får själva betala för den integritetskränkande lagringen av våra samtalsuppgifter och kommunikationsmönster. Bingo!!


.