En ledare inom al Qaida i Irak har nu lovat 100 000 dollar till den som dödar konstnären Lars Vilks eller chefredaktören i Nerikes Allehanda, Ulf Johansson - och det blir extrapengar ifall mördaren "slaktar dem som ett lamm".

Vilks och Johansson måste få säkerhetspolisens fulla stöd.

Det mediala Sverige måste stå upp för yttrandefriheten.

Men det ansvaret faller inte bara på pressen utan på hela den svenska offentlighten. Yttrandefrihet är inte ett privilegium för medieföretag och journalister utan en garanti för att medborgarna ska få många sorters intryck, kunna gå till många källor för information och inspiration och vara så fria som möjligt att bilda sig sin egen uppfattning. Mot den bakgrunden känns det inte som ett självklart beslut av stats- och utrikesministrarna att avböja kommentarer.

"Det här är en fråga för polisen och inte en politisk fråga. Vi avböjer att kommentera ärendet." Så säger statsministerns presstalesman. Och visst är hotet mot Vilks och Johansson i högsta grad en fråga för polisen. Men när man i statsrådsberedningen inte anser att det är en politisk förmåga att en islamistisk terrorgrupp hotar svenska medborgare till livet för att de använt sin grundlagsskyddade rättighet, hur tänker de då?

Mordhotet är också en omskakande påminnelse om hur omfattande maktanspråken är hos den islamistiska terrorrismen. Terrorhoten handlar inte bara, som alltför många debattörer gör gällande, om repressalier mot länderna i de villigas koalition (som om nu sådan terror skulle vara legitim), utan de syftar betydligt längre än så. Den militanta islamismen är en ideologi med totalitära ambitioner, som helt enkelt vägrar att acceptera några andra uppfattningar än den egna.

Attacken mot World Trade Center 11/9 2001 ägde rum långt före invasionen av Irak. Den hade föregåtts av en rad attentat och attentatsförsök - i New York, i Argentina, i Kenya och Tanzania. Och terrorns begränsar sig inte till amerikanska och USA-allierade mål: bara häromveckan avslöjades en avancerad mordkomplott i Tyskland - ett av de länder som inte var med och avsatte Saddam Hussein.

Det islamistiska mordhotet mot Salman Rushdie hade över huvud taget inget med stormaktspolitik att göra: Rushdie avskydde i själva verket en västledare som Margaret Thatcher. Däremot handlade det om att han skapat en annan bild av världen än ayatollornas. Och nu hotas en tecknare och en tidningsredaktör för att de ritat och publicerat bilder, som islamister inte gillar. Här i Sverige. I snälla, oskyldiga Sverige, där alla vill alla väl.

Men, jo, även i Sverige. För den militanta islamismen hatar tankefriheten varhelst den manifesterar sig. Varken excentriska konstnärer eller liberala redaktörer på Närkeslätten beviljas undantag. Att gå sin egna vägar, och säga egna sanningar som strider mot Den Rätta Läran, kan straffas med dödshot var det än sker. Vi ska inte tappa modet inför den sortens arrogans - det öppna samhället har gång efter annan visat sig starkare än både fiender och vänner tror - men tiden måste vara förbi när vi möter den med naivitet.