Man kan säga att Anderssons påpekande har lite av "foten i kläm? jajamen!!" över sig, men han pekar också på en genuin möjlighet. Däremot säger han inte så mycket om hur det ska gå till.

Vilka är valvinnarna bland unga för Alliansen? En sak är säker: De handlar inte om att regeringen varit duktig under de gångna åren utan om vad man vill uträtta i framtiden.

Vinnovas vice GD, Lena Gustafsson, har just efterlyst mer av mikroåtgärder och innovationsfrämjande i krispolitiken.

Alla i den första panelen är överens om att regeringen har skött själva finanskrisen väl, men Företagarnas Anna-Stina Nordmark Nilsson tycker att bankerna fortfarande är för dåliga på att låna ut till små företag. Kristina Alsér, landshövding i Kronobergs län Och familjeföretagare), konstaterar att det finns 7 800 arbetslösa i länet – och 300 jobb att söka. Mer företagande är enda vägen ut.

Anna-Stina Nordmark Nilsson: – Prata inte för mycket om myndigheterna och deras olika bidrag. Det är inte den riktiga infrastrukturen för företagande i Sverige.

Företagaren Torbjörn Näslund varnar för att försöka göra alla till företagare och sågar starta eget-bidraget. Kristina Alsér, däremot, ser det som viktig kunskapsuppbyggnad att ha drivit eget.

Men inte heller vetenskapen är immun mot missbruk. Det är alltför vanligt att man utanför, men tyvärr också inom vetenskapssamhället, får för sig att vetenskapens för närvarande bästa hypoteser är detsamma som Sanningar med stort S, och tror man detta ligger det inte långt borta att man vill driva igenom Sanningen med hjälp av hårdför politik.

En missriktad vetenskapsdyrkan kan leda till enögdhet och självtillräcklighet: Om det vi vi anser oss veta är Sant måste ju det som andra hävdar vara Falskt, och de som hävdar det Falska vara vilseförda eller ondskefulla. När vetenskapen ska användas i samhället måste det ske med ödmjukhet och det måste finnas plats även för andra värden: yttrandefrihet, respekt, rättssäkerhet och, inte minst, fortsatt vetenskaplig öppenhet. Visst kan vetenskapens "sanningar" vara så starka att de går att agera utifrån – annars skulle vi knappast ha kylskåp eller rymdfärder – men ibland sker kunskapsgenombrott som omkullkastar även väletablerade föreställningar.

Inget av detta är nytt, men jag kommer att tänka på det när jag läser om de senaste frågetecknen kring IPCC och klimatfrågan. Jag har inte naturvetenskaplig kunskap så det räcker att självständigt ta ställning till klimatforskningen; jag måste lita till auktoriteter. Läget tycks mig då sådant att det är klokt att sträva efter begränsningar av CO2-utsläppen. Dels har sådan politik karaktär av förnuftig försäkring mot ett riskscenario med stora mänskliga och ekonomiska kostnader, dels har det med sig andra gynnsamma effekter som mindre oljeberoende, mindre makt till råvaruproducerande länder, mindre skövling av naturen etc. (Även om man inte ska glömma eländet som har följt i etanolfeberns spår.)

Men det är klart att åtgärdernas kostnader hela tiden måste prövas mot kostnaderna i form av utebliven utveckling – och det är klart att vetenskapen även på detta område måste visa ödmjukhet och ifrågasättas. Inte ens klimatforskning med ädelt uppsåt producerar idel Sanningar.

När kulturen och samhällsgemenskapen trasas sönder kommer inte heller marknaderna att fungera på ett bra sätt, menade Röpke. Det ligger mycket i det.

För ett drygt årtionde sedan skrev Johan Hakelius en utsökt introduktion till Röpkes tankevärld: Förmögen till värdighet (Timbro, 1999).

Några sådana problem lär inte Jan Scherman få med Lena Sundström, som tydligen är den som under valåret ska lotsa TV4:s tittare rätt. Vad tv-tittarna har att se fram emot uttrycks i stället rätt väl i en mening på Wikipedias sida om LS: "Sundström debuterade som författare 2005 med boken Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar, där hon utifrån ett vänsterperspektiv kritiserar Socialdemokraternas utveckling under de senaste decennierna." 

Det lär väl inte dröja länge innan tittarna blir varse såväl vad Sundström som inte förstår som vilka personer hon inte gillar. Kan vara bra att ha med sig in i valbåset.

Sundström ska kompletteras/balanseras med Helan Gissén. Profilerad borgerlig kommentator? Det framgår inte av rapporteringen.....

Vad som däremot framgår är att TV4 funderar på en ny paroll: "TV4: TV2 i kvadrat!"

Medan andra politiker ligger på soffan hos pr-konsulterna, när de inte trängs i samhällsdebattens trånga mittfåra, har Willetts ställt de mer grundläggande frågorna. Han utgår dock inte från abstrakta principer utan den historiska erfarenheten. England har under mycket lång tid varit ett land av små familjer, inte storfamiljer eller klaner, enligt Willetts och detta har främjat rörlighet och individualism. Den sociala solidariteten har framför allt bestått i ett ömsesidigt ansvarstagande över generationsgränserna.

Under tryck av demografi och värderingsförskjutningar har denna ömsesidighet tunnats ut, menar Willetts, som har givit sin bok underrubriken How the Baby Boomers Stole Their Children's Future And How They Can Give it Back. Nu ser han det som en huvuduppgift för politiken att ta ansvar för frågor som har att göra med den långa sikten och en renässans för det osynliga kontraktet över generationsgränserna. Finkelstein nämner särskilt klimatförändringarna, äktenskapet, arvsfrågor, valfrihet i skolan och lägre skuldsättning.

Demografins betydelse för samhällsutvecklingen är kroniskt underskattad. Nu finns en bok som tacklar frågan dels ur ett modernt konservativt perspektiv, dels utan att fastna i statistisk kohortexercis (i alla fall om man törs utgå från vad Willetts tidigare skrivit). Jag återkommer när jag läst, men det verkar onekligen lovande.

Saab har trotsat tyngdlagen förut; det vore onekligen häftigt om de lyckades göra det igen. 

Detta belägger VA:s demonreporter genom att tala med tre personer: en fackföreningsledare som gillar Schlingmanns utspel, Gunilla Ahrén som "hoppas att det inte behövs" och Sven Hagströmer som är emot.

En fackföreningsledare av tre tillfrågade blir "experter positiva". Experter, indeed.... Vilket scoop! Vilket skämt!

LR:s metod för att åstadkomma förändringen är att skifta ansvaret för undervisningsfinansieringen från kommunerna till staten. Det är ett grepp som är väl värt att titta närmare på. Sverige bör förstås inte lägga sig till med något genomcentraliserat system av fransk modell – skolor, rektorer och lärare bör ha stora möjligheter att själva utforma verksamheten – men det är uppenbart att dagens kommunala huvudmannaskap inte fungerar tillräckligt bra. Alltför många kommuner är alltför oengagerade i kunskapsresultaten.

Rent allmänt är det föredömligt att diskutera hur befintliga medel kan användas bättre i stället för att ständigt kräva större och större offentliga utgifter. Är det något begrepp som behöver användas flitigare i diskussionen om stat och kommun, så är det "valuta för pengarna".

Ekot rapporterar om nya privata apotek i Västmanland. Företaget Medstop har köpt Mården i Västerås och ytterligare ett i samma stad. Apoteket Hjärtat är ett annat privatföretag, som om några veckor tar över i Västerås, Fagersta, Arboga, Hallstahammar, Skinnskatteberg och Skutuna. Kronans droghandel tar över i Kolsva, Köping och Västerås.

Apoteket i Norberg ska bli småföretag.

Privat verksamhet i en bransch som socialiserades för snart 40 år sedan. Ånyo kan man göra karriär som apotekare utan att vara statsanställd. Det är en riktigt uppiggande nyhet och det ska bli mycket intressant att se vad mångfalden kommer att betyda för tillgänglighet och innovation.

Det är helt klart att Alliansen inte mår bra av att Moderaterna klarar sig så mycket bättre än vad de andra partierna gör. Det kan inte annat än skapa slitningar. M bör göra vad man kan för att råda bot på saken, skapa plattformar, gemensamma framträdanden osv. Men ytterst tror jag ändå inte att några andra än C och KD kan lösa det som är C- och KD-problem. De måste själva ta för sig och lägga fram intressanta idéer och förslag.

Vad både Maud Olofsson och Göran Hägglund kan och bör göra är dock att rekrytera stentuffa ansvariga för sina almanackor. De är bägge chefer för stora departement där man lätt blir helt uppslukad av det inre livet: föredragningar, uppvaktningar, tal inför viktiga men inte SÅ viktiga intressegrupper. De måste få chans att koncentrera sig på de allra viktigaste regeringsfrågorna OCH på att företräda sina partier och hela Alliansens politik.

Det var ett mistag, kanske oundvikligt, att partiledarna blev departementschefer i de tyngsta departementen med myriader av knepiga detaljfrågor. I stället borde de ha formerat en inre kabinett och koncentrerat sig på att företräda regeringspolitiken i dess helhet. Så kan det bli efter en valseger, men ska det bli någon valseger måste de skapa vad handlingsutrymme som ändå är möjligt.

Finns det ingen som kan tala om för Ljungkvist att tjänstesektorn utgör en stor och växande del av svensk ekonomi och att städbranschen är en del av denna tjänstesektor. Han behöver uppenbarligen få reda på att det inte ligger ett scoop och väntar varje gång som en person ber om hjälp att lösa en uppgift snarare än tar itu med den själv.

Var finns motelden? Var finns kritiken av samhällsproblem, som Per Schlingmann brukar tala om? Var finns frågorna om oppositionens alternativ? Och om det anses vara medierna som är problemet, var är aktiviteten i de egna kanalerna?

Vi har några veckor av kyla och elproblem bakom oss. Det borde ha kunnat bli utgångspunkt för en intensiv debatt om energiförsörjningen: Var är elöverskottet som de rödgröna talat om? Vad skulle Miljöpartiets krav på snabbavvecklad kärnkraft ha betytt i praktiken?

Hur kan Socialdemokraterna få komma undan så lätt i pensionsdebatten? De är också för bromsen och sänkningen av pensionerna under 2010, eftersom det är en del i den pensionsöverenskommelse om de etablerade partierna gemensamt står bakom. Och hur kan de få påstå att de vill ha samma skatt på pensioner och förvärvsinkomster, när deras budgetalternativ innebär hårdare beskattning av pension än av lön?

Och var finns frågorna till de rödgröna om Afghanistan, brottsbekämpningen och skolan? Fredrik Reinfeldt talade om trygghet mot brott i sitt jultal för jag vet inte vilken gång i ordningen, men när blir brottsbekämpningen en profilfråga på riktigt? 

Mycket är riktigt skapligt med den borgerliga poltiken i sak, men vad i all världen har hänt med viljan att sätta agendan, förändra och få förnyat förtroende!!??

Varför denna otroliga passivitet? Kan någon ge mig en ledtråd?

Än så länge är det kommunerna som åsyftas när politiker talar om "obligatorisk förskola" från tre års ålder, men om institutionsförespråkarna får regera ostört som i dag kommer det snart att vara treåringarna som obligatoriet gäller. Och kan man börja vid tre år, varför inte vid två.

De flesta familjer vill inte ha denna utveckling, men det är märkvärdigt glest mellan politikerna som ger röst åt deras åsikt.

Ingen kan på allvar tro att han menat något illa med vad han skrivit, men ingen kan heller undgå att se de demagogiska möjligheter som hans inlägg skapar. Som central politisk aktör måste man tänka noga på vad man skriver inte bara i pressreleaser utan också på Facebook, inte minst när det är feces som står på tapeten...

Val senast i maj.