NYT-kolumnisten Thomas Friedman har en enastående förmåga att sätta kltaschiga etiketter på samhällsfenomen och måste vara en av vår tids mest citerade opinionsjournalister. Men klatschighet är inte alltid detsamma som kvalitet.

På sistone har Friedman blivit starkt engagerad i klimatfrågan och hans nya bok, Hot, Flat and Crowded, är en aktivistisk plaidoyer för radikal klimatpolitik. Men I Wall Street Journal (13/9) får han vad han tål i en skarp recension, signerad Bjørn Lomborg.

Friedman vill ha snabbast möjliga övergång till alternativ energi och skriver: "Vi måste skapa efterfrågan, väldig efterfrågan - galen, vild, extrem efterfrågan - på redan existerande teknologier för ren energi."

Men, som Lomborg, replikerar: "Varför i all världen skulle vi vilja köpa väldiga mängder ineffektiv teknologi."

Lomborg, som, märk väl, anser att uppvärmningen är en realitet och att det är mänsklig verksamhet som ligger bakom, tror också på ny teknik, men manar till massiv forskning och utveckling snarare än massiva investeringar i vad vi redan har.

Han skriver: "Tänk tillbaka till 1950-talets tidiga datorer. Enda sättet att föräbättra dem var att göra väldiga investeringar i offentlig FOU, vilket regeringarna gjorde. Efterfrågan sköt fart först på 1980-talet, när datorkraft blev så billig att den var värd vad den kostade. I Mr Friedmans värld skulle vi alla ha varit tvungna att köpa dyra tidiga datorer på 1950-talet, vilket förstås skulle ha varit toppen för tillverkarna men katastrofalt dyrt och ha lämnat oss med en dramatiskt ineffektiv teknik."

Food for thought.