PÅ PLATS Närvaro är journalistikens viktigaste verktyg. Att vara på plats, se med egna ögon och prata med människorna, är nyckeln till det berättande som kan engagera mest. Det ger fler nyanser och mer djup till bilden, utan att för den skull aspirera på att vara den enda sanna bilden.
I krig och oroshärdar är möjligheten till närvaro nästan alltid begränsad. Att vara "inbäddad reporter" i militära styrkor är ett sätt att kunna komma närmare. Dels delar av landet man annars inte kan nå, dels trupperna i sig.
Inför Irakkriget var det en livlig diskussion i mediekretsar om att inbäddandet av utvalda journalister var ett sätt att styra och begränsa rapporteringen. I själva verket blev det tvärtom: många av de bästa, mest inträngande - och mest avslöjande - skildringarna kom från de medier som fått följa invasionen inifrån militären, från svenske Peter Kadhammar till Rolling Stone-journalisten Evan Wright, vars tid med en av amerikanska marinkårens spaningsplutoner blev till den lysande boken och tv-serien Generation Kill.
I dag rapporterar SvD:s medarbetare Jesper Huor inifrån Afghanistan, inbäddad med soldater i "Task Force Fury" i ett fem sidors reportage (läs det
här). Det är en stark skildring av en vardag fylld av brutala kontraster - och där lugnet alltid är labilt. Se också vår
bildspecial från Afghanistan.
Vi är också på plats i holländska Zeevolde, inne i
Spykers allra heligaste. En annan typ av närvaro, men inte mindre viktig, för att ytterligare förtydliga den något grumliga bilden av Saabs nye ägare.
LÄSARSIFFROR I dagens Orvestomätning från Sifo går det kraftigt bakåt i antal läsare för många dagstidningar. SvD tillhör de som klarar sig undan med en marginell minskning - och när vi summerar helåret 2009 lär det bli med ett nytt rekord i antal läsare.
Förra gången Sifo redovisade sin räckvidsmätning Orvesto Konsument i
oktober var det klang och jubel för de flesta tidningarna, med stora uppgångar.
I dag är det inte lika muntert, när 2009 års tredje och sista mätning läggs fram. Så här mycket minskar några stora tidningar på vardagarna:
Göteborgs-Posten -3 000
Aftonbladet -5 000
Sydsvenskan -11 000
Dagens Industri -20 000
Dagens Nyheter -38 000
Expressen -47 000
Metro -101 000
För SvD blev det en minskning på vardagar med 6 000 läsare, till 498 000. På söndagar minskade antalet läsare med 8 000 till 507 000. För Näringsliv minskade antalet läsare med 12 000, till 433 000.
Att minska är aldrig kul. Samtidigt ser vi att SvD fortsätter att ta andelar gentemot huvudkonkurrenterna, Dagens Nyheter och Dagens Industri. Gapet till DN i den här mätningen är 361 000, vilket är rekordlågt för denna mätning. För ett år sedan var gapet 393 000. för fyra år sedan 442 000, för sju år sedan 512 000. Vid 00-talets första mätning hade DN 526 000 fler läsare, vilket innebär att gapet sedan dess minskat med en tredjedel.
Så här har det sett ut de senaste sju åren, i den tredje Orvestomätningen för respektive år:
2009: SvD 498 000, DN 859 000
2008: SvD 504 000, DN 897 000
2007: SvD 488 000, DN 866 000
2006: SvD 465 000, DN 881 000
2005: SvD 466 000, DN 908 000
2004: SvD 468 000, DN 897 000
2003: SvD 479 000, DN 913 000
2002: SvD 469 000, DN 969 000
Om två veckor, den 19 februari, kommer Orvesto med helårssiffrorna. Baserat på de tre mätningar som kommit för 2009 lär SvD då hamna på cirka 515 000 läsare, vilket i så fall är ett nytt läsarrekord. 2008, då nuvarande rekord sattes, hade SvD 505 000 läsare.
Att vi fortsätter nå rekordmånga med papperstidningen, samtidigt som vår webb SvD.se slår nytt läsarrekord nästan varje vecka (där har noterats all time high tre veckor i rad, med senaste noteringen på 869 000 unika besökare per vecka) visar att det går att ha en samtidig tillväxt på papper och nät.
Vi tillhör de som tror att ett nära samspel mellan papperet och webben är viktigt och att vi vinner mer på att locka nya läsare mellan de olika kanalerna än att sätta upp hinder.
Men vi inser också att vägen till framgång är att man utnyttjar respektive kanals styrka maximalt. Webben vinner på att vara så "webbunik" och interaktiv som möjligt - till exempel i form av våra
öppna gräv-projekt, chattar, quizzar och webb-tv. Papperet, å sin sida, vinner på att satsa på verkliga fördjupning, läsupplevelse och överskådlighet, som via vår prisbelönta nyhetsgrafik, vår helgfördjupning och vår satsning på mer utlandssmaterial, med bland annat ett extra fördjupningsuppslag varje onsdag.
Detta går uppenbart hem, även på en kärv papperstidningsmarknad.
Tack, alla läsare, för det förtroendet! Vi fortsätter att försöka göra en bättre tidning och webb varje dag och lyssnar på alla förslag för att komma ännu längre.
FÄLLNING SvD har fällts av Pressens Opinionsnämnd, för en artikel om en 15-årig flicka, på Idagsidan.
SvD fälls ytterst sällan av Pressens Opinionsnämnd. Vi anmäls med viss regelbundenhet, som de flesta andra stora tidningar, men har bara ett fåtal fällningar. De senaste har inträffat 2005 (en), 2006 (en för SvD och en för SvD.se) och 2009 (två).
Varje fällning är naturligtvis ett misslyckande. Vi står bakom det självsanerande pressetiska system som PO-systemet utgör - och som går längre än vad tryckfrihetsförordningen gör. Våra egna policies för vad som publiceras och hur vi ska arbeta är sedan självklart mer omfattande och SvD-specifika än de generella spelregler som PO-systemet bygger på.
Men självklart kan vi göra fel och felbedömningar. Det är därför Allmänhetens pressombudsman och PON finns som kanal för den som vill anmäla tidningen.
Det gjorde pappan till en 15-årig flicka som förekom i ett reportage på Idag-sidan, i reportaget "Röster från en tuff tonårstid" våren 2009. Han ifrågasatte att föräldrarna aldrig tillfrågats före publiceringen och hävdade att artikeln innebar att flickans identitet röjts, i en artikel om djupt personliga saker, som abort, stölder och droger, vilket vållat stor skada.
PO och nämnden går på anmälarens linje och anser att SvD brutit mot god publicistisk sed. Så här skriver PO Yrsa Stenius:
"Mot bakgrund av att mycket integritetskänslig information om 15-åringens privatliv framkommer i artikeln räcker det enligt min mening med ett begränsat utpekande för att tidningen ska anses ha tillfogat henne en oförsvarlig publicitetsskada. Jag anser att reportaget innehöll ett antal identifierande uppgifter. Orten anges liksom dotterns ålder. På samma sida som intervjun med dottern publicerats visas ett tydligt foto av henne. Även om ytterligare ett antal ungdomar förekommer på de bilder som illustrerar reportaget kan det inte uteslutas att åtminstone en del läsare kopplat samman artikeltexten med anmälarens dotter. "
SvD respekterar självfallet nämndens beslut och kan bara be om ursäkt, om artikeln uppfattats på detta sätt.
Att rapportering om barn och unga är särskilt känslig håller jag fullständigt med om. Det var en av de frågor som förre PO, Olle Stenholm, drev särskilt hårt - och en av de viktigaste som PO kan ägna sig åt.
Men detta innebär inte att man ska undvika att skriva om ungas situation, bara för att det kan vara känsligt. Idag-sidan i SvD tillhör de som har förmågan att göra detta seriöst och ansvarsfullt. Det var bakgrunden till det aktuella reportaget, som var en uppföljning på en serie om hur unga ser på sin situation.
Det var inget snabbt ihopkommet reportage, utan en fotograf hade under flera månader följt ungdomar i området, som en del i ett fotoprojekt. När det blev klart att SvD skulle publicera en del av bilderna och göra kompletterande intervjuer fick ungdomarna själva avgöra om de ville medverka eller inte. Den aktuella flickan fick själv läsa genom texten och se bilderna, varför inget som publicerats kan ha kommit som en överraskning.
Det vi ville skildra var en tillvaro där unga människor med olika bakgrund söker sig bort från hemmet för att träffa andra i samma ålder. I det sammanhanget är det inte så konstigt att inte föräldrarna kontaktades före intervjun, trots att det är praxis när det gäller minderåriga.
Vi ansåg att den anonymisering som gjorts var tillräckligt - och hade naturligtvis inget syfte av att peka ut någon. PON gör en annan bedömning och anser att vi inte borde ha skrivit ut den förort det handlade om. Det får vi ta till oss, inför liknande jobb i framtiden.
Läs hela fällningen på
PO:s hemsida, med en utförligare bakgrund.
BERG&DALBANERAPPORTERING
Först var det klart med ett köp, sedan fanns ingen affär alls. Måndagens nyhetsflöde om Saab var som hela det senaste årets turer i ett bisarrt koncentrat.
I morgondagens SvD publicerar vi ett sex sidor långt och oerhört läsvärt reportage om Saabs år av ovisshet: från beskedet om att GM kan tänka sig nedläggning och framåt, via rekonstruktion, räddningsbud, avhopp, nya bud, nedläggning, likvidation och så nya förhandlingar igen. Det är ett reportage som speglar de anställdas resa mellan hopp och förtvivlan, fram och tillbaka så många gånger att vem som helst skulle förlora sans och balans.
Men det är också en berättelse om en cynisk hantering av företaget, där ägaren GM och andra aktörer uppenbart förhandlat via medierna, för att sätta press på politiker, EIB och spekulanter för att få till bättre villkor.
I dagens rapportering har detta varit särskilt tydligt. Så sent som i förra veckan fanns inte mycket som tydde på en snabb uppgörelse. Sedan hettade det till inför helgen och framför allt under söndagen, med rapporter från flera olika källor till flera olika medier om att ett genombrott var på gång och att holländska Spyker, svenska regeringen och GM:s förhandlare på plats i Stockholm var överens.
SvD rapporterade därför i dagens tidning att ett
besked om affären väntades i dag. Vid lunchtid gick SVT:s Rapport ett steg längre och fastslog att affären var klar: att lånet från EIB var klart, att regeringen skulle bevilja lånegarantier på ett extrainsatt styrelsemöte och att GM sedan skulle bekräfta affären.
Så blev det dock inte. Under eftermiddagen försäkrade alla inblandade att inget var klart. Inget konstigt i det: så var de tvungna att göra. Ägaren GM måste vara den som presenterar affären, allt annat är otänkbart.
Men det gjorde inte GM. På sin
presskonferens i eftermiddags talade Ed Whitacre istället mest om ...sig själv. Han tillsvidareanställs som vd efter att ha varit tillförordnad sådan och fick på presskonferensen länge och väl tala om sig själv och om hur imponerad han blivit av företaget och ledningen under sin korta tid där. En mycket välregisserad tillställning, som hade som enda mål att pumpa upp en positiv bild av GM och dess kommande återträde till den privata företagsmarknaden, efter tiden i statens ägo.
Om Saab hade Whitacre inget att säga än att avvecklingen fortsätter, att förhandlingar pågår, men att de inte har någon affär klar. Några frågor om saken tänkte han inte besvara.
Vad som sker bakom kulisserna är inte lätt att tolka. Ett PR-spel, självklart, men säkerligen också ett ekonomiskt utpressningsspel, där GM gnuggar händerna åt dagens mediala hysteri och den press den satt på såväl Spyker som den svenska regeringen. GM har uppenbarligen krav kvar som de ej fått infriade och genom att dra ut på beskedet hoppas de få igenom dem. Att
personalen i Trollhättan plågas genom ytterligare osäkerhet tycks inte bekymra dem.
Vad innebär dagen då för oss i medierna? Hade vi fel? Ja, uppenbart: när det gäller tidpunkten. Sedan får vi se. Det kan komma ett besked i morgon, av skäl som bara GM känner.
Var det då fel att rapportera - och på så sätt bidra ytterligare till osäkerheten hos de anställda? Nej, det tycker jag inte. Uppgifterna till oss - och andra - var trovärdiga och föreföll tillförlitliga. Men i det mediala rävspel som pågår är det inte helt enkelt att tolka alla signaler.
Bara en sak är säker: cirkusen fortsätter.
Stockholm
Prenumerera på inlägg via RSS
