REKLAMLAG? Så har integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni sagt sitt om utredningsförslaget om lagstiftning mot kränkande reklam. Det blir inget. Och därmed kan ett av utredningsväsendets mest uppenbara slöserier läggas till handlingarna.

I drygt tre månader sade Nyamko Sabuni absolut ingenting. Hon var inte med när utredningen från utredaren Eva-Marie Svensson presenterades och kommenterade den inte ens i traditionellt neutrala ordalag.

Förklaringen är enkel: det var en utredning hon inte bett om, inte ville ha och inte trodde på. Men nu låg den där, med förslag om en ny lagstiftning. Och i längden blev det naturligtvis ohållbart att inte kommentera den.

Därför kom svaret i dag, i en kort debattartikel i Dagens Industri (ej på nätet). Och det är ett svar som Sabuni i princip kunde ha skrivit utan att ens ha tittat i utredningen: hon tror inte för en sekund på att Svenssons lagförslag skulle bli ett effektivt motmedel mot sexistisk reklam.

Så här skriver Sabuni:

"Gränsen för reklam som innehåller värderingar och attitydpåverkan är inte enkel att dra. Regeringen har då två alternativ: att lägga fram en lagstiftning som ligger i en gråzon om vad som är grundlagsenligt eller föreslå en grundlagsändring för att radera den konstitutionella oklarhet som råder. För att välja något av dessa alternativ måste jag vara övertygad om att en lag verkligen får den effekt vi vill uppnå - och det är jag inte."

Det är en formulering som är mycket lätt att hålla med om. Den som skulle hantera den nya lagen skulle få enorma gränsdragningsproblem och frågan skulle bli utlämnad till ett smakdomstolsaktigt godtycke. Dessutom är det väldigt svårt att se att hanteringen - via KO och marknadsdomstolen - skulle bli effektiv. Snarare kunde effekten bli den motsatta: något fåtal ärenden som hamnade i domstolen per år - och en avstannande självsanering, där allt som inte anmäls och fälls anses som sanktionerat och okej.

Nu blir det istället en vässad självsanering - får man åtminstone hoppas - när en Reklamombudsman, RekO, från årsskiftet ska ta över från det alltför tandlösa och tystlåtna ERK.

Statens utredningsväsende får samtidigt ännu en plump i protokollet, när Svenssons arbete hamnar i den papperskorg där det var predestinerat att hamna. En "skarvutredning", beställd av förra regeringen för att samla opinionspoäng, hade ju aldrig en chans att bli mer än utredningsterapi. Och det blev inte bättre av att utredaren var helt fixerad just vid lagstiftningsalternativet, snarare än att föra en bredare och mer problematiserande diskussion.

Att det finns för mycket sexistisk och schablonförstärkande reklam förnekar knappast någon. Men lagstiftning är inte rätt sätt att hantera det.

Läs också:

3/2 Uppdrag: självsanering