Fråga:
Vi har för avsikt att låta våra stora krukor med daturor stå kvar på balkongen i vinter och bädda in dem i bubbelplast. De har massor med "fruktämnen" på grenarna. Ska dessa avlägsnas? Där står också jättegräs i krukor - ska de ha någon speciell behandling? Ska man klippa ner stråna nu eller till våren?
/Marie Simonsson
 

Svar:

Antar att du menar änglatrumpet (Brugmansia) eftersom spikklubba (Datura) är en ettårig växt och således inte kommer att överleva vintern hur ni än gör. Änglatrumpeternas blomklockor hänger ner, till skillnad från spikklubbornas blommor som växer uppåtriktade. Daturans frukter är också runda och taggiga, medan Brugmansians är avlånga och släta.

De här brukar ofta blandas ihop. Och det är inte så konstigt. Tidigare hette alla Datura. Men som så ofta i växtvärlden har botanikerna ändrat namn och sorterat om. Sålunda heter änglatrumpeter sedan slutet av 1970-talet Brugmansia, medan spikklubborna fortfarande får heta Datura.

Jag är rädd för att era änglatrumpeter, om det nu är det ni har, absolut inte kommer att klara vintern utomhus på balkongen hur mycket ni än bäddar in krukorna i bubbelplast. De är mycket frostkänsliga. Allra bäst övervintrar de i 10-15 grader och ljust, men man kan också förvara dem kallt, dock frostfritt, och mörkt. De tappar de flesta bladen under vintern och ska därför förstås bara vattnas försiktigt. Vänta sedan med beskärningen till våren då de också bör planteras om i ny jord. Det ni skär bort kan ni göra sticklingar av och stoppa ner i små krukor med såjord.

 Prydnadsgräs kan däremot övervintra utomhus med ordentligt skydd kring krukan, ungefär som ni har tänkt. Det är rötterna som är känsliga för kyla, inte strån och vippor. Klipp sedan ner dem till våren när ni planterar om dem, de tål en brysk beskärning.

Fråga:

Fick en jättevacker, vit kamelia i julklapp. Den hade massor av knoppar men det var inte alla som slog ut. En del bara föll av, till min stora sorg. Nu undrar jag hur jag ska sköta blomman för att den ska kunna blomma igen, och i så fall när blir det, tror du?

/Inga gröna fingrar

Svar:

Det är verkligen en utmaning att få de lovande kameliaknopparna att slå ut till fulländade blommor. Betydligt vanligare är det att man tvingas se hur de redan utslagna blommorna blir bruna i kanten och alla knopparna trillar av, en efter en. Det har helt enkelt att göra med värmen inomhus, men också med fuktigheten och ljuset.

I 1800-talets svenska hem gick det betydligt bättre. Då var kamelior rena inneblommorna. Men vem har idag en ljus och sval sal som bara sporadiskt värms upp på vintern?

Bästa, ja nästan enda tänkbara, alternativet är ett inglasat, kyligt men frostfritt och ljust uterum, av många gemenligen kallat pensionärskuvös. Trivs den där, kan kamelian bli en meterhög prunkande buske. Det viktigaste då är att hålla krukjorden jämnt fuktig och se till att luftfuktigheten är hög. Torka av alla de slag är rena döden för en kamelias knoppar.

Kamelior måste stå svalt året om, under knoppbildningen november-februari inte varmare än 5-10 grader, och ha jämn fuktighet för att inte blomknopparna skall ramla av. Helst bör de duschas ofta. Men krukjorden får absolut inte vara blöt. Vattna med en svag dos krukväxtnäring en gång i veckan, speciellt från vår till höst.

Ljuset är också viktigt, men de behöver skyddas från brännande vårsol. Likaså skall man undvika att vrida på krukan för att inte riskera att de känsliga knopparna faller av.

En kamelia som sköts på rätt sätt blommar vid just den här, blomstermässigt rätt händelselösa tiden på året. Den vill växa i porös och humusrik jord med lågt pH-värde och helst vattnas med kalkfritt vatten.

På sommaren trivs kamelian svalt och skuggigt utomhus på ett vindskyddat ställe i trädgården.

Fråga:

Vad kan ha hänt med min vita fredskalla? Den har varit så fin hela hösten men nu får den bara blad och inga blommor. Och en del blad har börjat sloka. Vad kan jag göra för att hålla den vid liv?

/Fia K.

Svar:

En fredskalla som bara får nya blad men inga blommor är antingen för gammal, behöver krukväxtnäring eller står för mörkt.

Om bladen dessutom slokar kan det bero på två saker. Antingen att jorden är alltför våt. Kolla i så fall att dräneringshålet inte är igentäppt och låt jorden torka upp ordentligt före nästa vattning. Men det kan också bero på att jorden är för torr. I så fall bör du vattna och duscha plantan oftare, kanske också flytta krukan till en svalare plats om den står ovanför ett element.

En frisk fredskalla har glansiga, mörkgröna blad som inte slokar. När blommorna börjar vissna (= bli gröna) bör de klippas bort längst nere vid stjälken för att inte stjäla näring från plantan. Nya blomstjälkar växer då ut i samma takt. Den behöver stå ljust för att blomma, men inte i direkt sol på våren och sommaren. Eftersom det är en sumpväxt gillar den fuktig jord och bör duschas ofta, vintertid ett par gånger i veckan. På våren brukar fredskallan behöva planteras om i en större kruka. Då kan man också försiktigt dela den och plantera om i två krukor.

Fråga:

Tycker det är svårt att hitta krukväxter som klarar sig någon längre tid hos mig. Har försökt med murgröna, orkidéer och många andra. Men de blir ganska kortlivade. Kan du rekommendera några som är riktigt tåliga, helst inte kaktusar dock?

/Angela, Linköping

Svar:

Det finns få krukväxter som klarar vårt tuffa inomhusklimat under vinterhalvåret. Det blir för torrt när elementvärmen brakar loss under fönsterbrädan. Det blir också på tok för mörkt, även i söderfönster, eftersom den klena vintersolen inte förslår långt som växtbelysning. Och när krukväxterna börjar visa sjukdomstecken på grund av nyss nämnda inomhusklimat är vi där och vattnar litet mer som tröst. Med påföljd att de ruttnar och drunknar.

Inga krukväxter överlever övervattning. Men pröva fetbladingar, suckulenter – de klarar i alla fall både torka, torr inomhusluft och ljusbrist. 

Man kan definitivt också slarva med vattningen, speciellt vintertid. De lagrar nämligen vatten i sina köttiga blad och klagar inte om de glöms bort flera veckor i taget.

Fetbladsfamiljen Crassulaceae – av latinets crassus som betyder just tjock – är gigantisk med gott och väl 1500 arter. Börja med ett paradisträd, som med åren sakta men säkert växer sig kraftigt och stort. I blomsterbutikerna kan de bli hur dyra som helst, ju äldre och större de är.

Men du kan också norpa av ett blad eller en mindre gren hemma hos någon som har ett paradisträd. Låt då först bladet torka upp ett par dagar och stick sedan ner det i en kruka med näringsfattig såjord/kaktusjord. Ställ den i ett någorlunda ljust fönster, vattna ytterst försiktigt och vänta och se. 

När den nya plantan har börjat växa kan du välja att stamma upp den för att få ett litet träd med krona. Då nyper du bara av alla blad på stammen varefter de växer ut, tills trädplantan har nått önskad höjd.

Här gäller det dock att ha tålamod, eftersom paradisträd växer otroligt långsamt. Får det växa fritt kan det dock med tiden bli bortemot en meter, både på bredden och höjden. Bladen är friskt gröna, alternativt rödaktiga om trädet står mycket soligt.

Vattna sällan men rejält och låt krukjorden torka upp ordentligt mellan vattningarna. Rena döden är överflödigt vatten som rinner ner genom jorden och blir kvar i ytterkrukan. Under vinterhalvåret behövs just ingen näring, men från vår till höst bör du vattna med krukväxtnäring en gång i månaden.

Du kan också pröva andra fetbladsväxter, som exempelvis:

Kalanchoe – förutom de massproducerade höstglöd/våreld finns sammetsludna kamelhårskalanchoe, pandaöron, ampelkalanchoe, doftkalanchoe, krypkalanchoe med aprikosfärgade små klockblommor och den skojiga daigremontiana som också kallas livsblad eller myrdaling och får mängder av små groddknoppar längs bladkanterna. När de ramlar ner i jorden utvecklas de prompt till nya småplantor vilket betyder att plantan är extremt enkel att föröka.

Echeveria – bildar bladrosetter och förekommer i hundratals varianter i många olika färger som grått, rödbrunt och lilarosa.

Lyktranka – kallas även hjärtan på tråd efter de små hjärtliknande och silvermarmorerade bladen som växer som på ett snöre. Mycket dekorativ, dessutom extremt tålig och lättskött.

Taklök – gröna eller mörkt purpurröda, nästan svarta blad i cirkelformade rosetter längst ut på kala stammar.

Agave och aloe – tjocka och spetsiga blad, tåliga men långsamt växande krukväxter.

Fråga: