Först och främst, låt mig förtydliga att det här är ett förskrivet inlägg. Jag bloggar inte på självaste julafton. Någon måtta får det vara.

Jag vill tacka er läsare för uppmärksamheten och för mejlen.

Jag vill också tacka alla ofrivilligt medverkande:

Alfonsa, som gjort över tusen matcher på Camp Nou.

”Björnen”, som delade ut underkläder.

Iker Casillas fyra gånger bara för att.

Cesc som jag tyckte synd om.

Cristiano Ronaldo, the one and only.

Guti, som gangstrade.

Hasse Backe, som inte blev förbundskapten.

Marcus Allbäck, för alla klick.

Magnus Jernemyr, för handbollen.

Messi, för fotbollen.

Linus Schröder, som får utstå mycket.

MacBeth Sibaya, som har ett coolt namn.

Mamma, som gissade fel.

Michael Laudrup, som såg El Clásico.

Joan Laporta aka ”Party Boy Jan”, som gillar att vinna och festa (och leka politiker).

Rodrigo Messi, som förtydligade (och som .

Sergio Ramos och Odi, för att ni var med på tv och var så söta ihop.

”Tandborstkillen”, som stal showen.

”Tjyvlyssnerskan”, som lyssnat och varit rolig.

”Trean”.

Xavi, (Barças svar på Anders Svensson) som inte bor hemma.

Och slutligen tack till Zlatan Ibrahimovic, aka ”Big Z”, som valde att spela i ett lag med sin hemmaplan i Barcelona.

Innan jag i onsdags inledde min Zlatan-avprogrammering såg jag SVT-serien ”I Zlatans Fotspår”. I del åtta, det sista avsnittet, får man se en sida av Zlatan som aldrig kommer fram i tv-intervjuer längre. Check it out!

Med det sagt, god jul och gott nytt år från mig och Andy.

Foto: Don Balón (det vänstra).

Jag kommer ju som bekant inte åka tillbaka till Barcelona på heltid. (Jag försöker bearbeta sorgen genom att uttala det högt för mig själv många gånger.) Det kommer däremot min Schibstedkollega ”Tjyvlyssnerskan”. Lyckans ost.

Jag har funderat på om hon förtjänar att få ta över er, mina fina trogna läsare, när jag går i pension.

Igår kväll chattfångade jag henne och ställde följande frågor:

Vad tycker du om att bli kallas ”Tjyvlyssnerskan”?

– I början tyckte jag att det klingade aningen negativt, men nu vill jag att det ska stå inristat på min gravsten när jag dör.

Har det varit kul i Barcelona under hösten?

– Det har varit lika delar kul, galet och svettigt. Det sista i dubbel bemärkelse.

För att du är en svettig typ?

– Svettigt för att det varit mycket jobb och en varm höst.

Vem är din favoritperson som du träffat på under hösten?

– Det är svårt att slå Rodrigo Messi. Hans lillebror är rätt bra på fotboll, men Rodrigo verkar vara bättre på det goda livet.

Hur känns det att din ledstjärna inte reser tillbaka till Barcelona?

– Jag har nog inte fattat det än. Det kommer bli dyra telefonräkningar alternativt långa sittningar över Skype för att överleva vintern. För dig, alltså.

Inte heller "Trean" kommer tillbaka. På viket sätt kommer du att hålla den svenska fanan högt därnere med endast Zlatans hjälp?

– Jag tycker du ska ställa den frågan till Zlatan faktiskt. Han pratar ju med dig.

Kommer du att fortsätta blogga?

– Ja ja, jag kommer blogga så att fingrarna blöder.

Om vad då?

– Om allt jag snappar upp när jag tjuvlyssnar. Precis allt. Jag har inga filter.

Hur seriös är du på en skala mellan 1-10?

– Jag tar det på största allvar. Därmed inte sagt att tonen är alltför seriös.

Berätta en rolig anekdot som du inte bloggat om, som du kan locka över mina läsare med!

– Jag har bloggat om alla roliga anekdoter!

Seriöst!?

– Jag tror det. Fan, vad skulle det vara? Måste tänka lite.

– Jo, nu! Jag tjuvlyssnade (i vanlig ordning) när Rodrigo Messi berättade för Johanna Garå om sin syn på svenska kvinnor. Nyckelfraserna var 'otroligt snygga', 'väldigt kvinnliga' och 'bättre än spanska och argentinska'.

Eh, tack för den. Är det något mer du vill säga till mina bloggläsare innan jag ställer den sista frågan?

– Att de borde mejla ola.billger@svd.se och kräva att han skickar ner dig till Barcelona igen.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– A merry merry Christmas.

PS1: Det är ett ömsesidigt beslut att jag inte ska återvända till Barcelona på heltid. Men ni får såklart gärna maila min chef ändå och be honom höja min lön.

PS2: Förutom ”Tjyvlyssnerskans” blogg, som ni hittar här, vill jag även rekommendera den här bloggen av Maria Agrell, en rolig och smart svensk tjej som bott med familjen i Barcelona sedan 2005. Det här inlägget är kul. Och det här.

PS3: Den här killen vill gärna säga något. (Ha tålamod! Länken är seg.)

Källa: fcbarcelona.cat

Fem dagar kan verkligen kännas som en istid. Men istället för att gnälla över den svinkalla verkligheten i Stockholm tänkte jag hylla den granna gårdagen i Kataloniens huvudstad.

Jag har under mina elva veckor (åtta livematcher!) nämligen kommit fram till att Barcelona antagligen är världens bästa stad att bo i. (OBS: Jag gillar verkligen Madrid också. Och jag skulle gärna pröva New York ett tag.)

Plus med Barcelona (utan inbördes ordning):

Ljuset.

Kaffet är makalöst gott.

Yngre reser sig för äldre på tunnelbanan.

Ligger vid havet.

Stort utbud av allt (mat, barer, sport- och kulturupplevelser, shopping).

Billigt att äta och dricka ute.

Stor blandning av människor, kulturer och språk.

Eftersom man inte känner så många kan man bära en tokig hatt bland folk.

 Trevliga människor.

Solen skiner även i november/december.

1,62 meter är relativt långt.

Tåget till flygplatsen kostar lika lite som en tunnelbanetur.

Grönsakerna smakar mycket.

Inga snöstormar.

Folk är inte lika stressade.

Det finns så klart flera minus med Barcelona också:

Avloppslukt här och där, framför allt i Barceloneta.

Hundbajs här och där, framför allt överallt.

Filmerna är dubbade.

Folk röker överallt.

Icke-isolerade hus.

Butikerna stängda på söndagar.

Kompisarna i Sverige är långt bort.

Lite grönska inne i centrum.

Gatuarbeten utanför lägenheten hela tiden.

Barças träningsanläggning ligger i Tjotahejti.

Familjen finns långt bort.

Jag kommer säkert på fler plus och minus medan jag pulsar hemåt i snön och den svidande kylan...

Uppdatering: Johan mailar ett till tips. "Om du gillar att jogga eller cykla så måste man bege sig upp på Collserola och följa det som kallas carretera de les Aigues. Den syns som ett streck halvvägs upp på bergsryggen som ligger längs med hela staden. Om man bor nere i staden så tror man inte att berget kan ge så mycket utsikt men det är en helt makalös träningsrunda. För den riktigt sportige så kan man göra det hur jobbigt som helst genom att ta turer upp mot topparna eller Tibidabo men att bara följa Aigues är fullt tillräckligt."